Löpning

Nu när våren står för dörren är det allt fler som vill lämna de svettiga gymlokalerna och ge sig ut i naturen för att få sin dos träning. De senaste åren har vi i Sverige fått ett enormt uppsving på träningsfronten och löpning står i fronten på den rörelsen. Löpning är en träningsform som många väljer att utöva, dels för att det enda du behöver är ett par skor och dels för att du bara behöver kliva utanför dörren och börja springa. Själv uppskattar jag mest att springa i skogen bland ganska kraftig terräng men alla underlag kan med fördel springas på under rätt förutsättningar. Vad bör jag ha på mig på fötterna? En vanlig löpsko är idag uppbyggd på principiellt två olika sätt. Antingen är den neutral, det vill säga att den inte har något extra stöd inbyggt i skon, eller så är den uppbyggd med ett pronationsstöd som sitter på insidan av skon och förhindrar en överrörlighet i fotleden.

En pronationssko kan ha olika graders pronationsstöd beroende på hur kraftig rörelse som sker vid fotisättningen. Skor av olika modeller och olika tillverkare har förutom pronationsstödet även olika bredd, höjd och andra viktiga designskillnader för att få så bra passform som möjligt. Vilka skor du har på fötterna beror dessutom till stor del på vilket sätt du tänker använda dom. En vanlig löpsko fungerar alldeles utmärkt till såväl asfalt som grus och lättare terräng. Planerar du på att springa mycket ute i skogen kan det vara värt att fundera på en terrängsko med grövre räfflad sula för bättre grepp när underlaget kräver det. Det lättaste sättet att hitta rätt i skodjungeln är att uppsöka en specialistbutik som tittar både på din fot ochditt löpsteg för att hitta den bästa skon för just dig. Vanliga löparskador Precis som med alla andra sorters träning finns det alltid en risk för skada, vare sig du är ute som glad motionär eller siktar på att tävla. Den vanligaste skadetypen hos löpare är en överbelastningsrelaterad skada som uppkommer efter felaktig belastning under en längre tid.

Vanligaste löparskadorna

Två av de vanligaste löparskadorna är löparknä, där en smärta uppkommer på utsidan av knät efter en stunds löpning, samt benhinneirritation där smärta uppkommer på framsidan av skenbenet. Jag vill sticka ut hakan lite här och påstå att det är felaktig teknik, inte utrustning, som står bakom dessa samt flera andra överbelastningsskador som förekommer hos sub-elit samt motionärslöpare och här följer en förklaring på det påståendet. När jag ser löpare som "bara går ut och springer" ser det ofta ut som att personen i fråga har börjat gå väldigt fort och sedan fortsatt med samma teknik. Det blir långa, stegande hopp som slutar i en kraftig landning på hälen för att sedan dra kroppen över foten och slutligen hoppa iväg igen och upprepa hela cykeln. Problemet med den typen av löpsteg är dels att det krävs mycket kraft i varje steg för att driva dig framåt. Dessutom ställer denna typ av långa, hoppande steg stora krav på stabilitet i höft, knä och fot. Ett effektivare löpsteg kan istället vara att luta dig framåt något, sikta på att ta något kortare steg där foten landar rakt under kroppens tyngdpunkt samt att dra upp hälen mot sätet. Detta gör att löpsteget blir mer av ett kontrollerat ramlande framåt där foten lyfts från underlaget utan att göra motstånd jämfört med den start och stopp effekt som sker i ett längre, hoppande steg. Vad jag menar demonstreras väl i den här filmen av amerikanske läkaren Marc Richard Silberman.